Dags för förändring!
Jag byter bloggadress till www.inspirationbyangelica.blogspot.com. Precis som innan kommer den att handla om ekonomi, men även om att sätta livsmål.
Hoppas ni vill fortsätta läsa, tanken är att bloggen skall vara en del i mitt framtida yrkesval. Mer om det där!
Matkostnader
Hur mycket lägger din familj på mat? Här brukar vi klara oss på dryga 4500 kronor per månad för två vuxna och ett barn. Jag tycker vi äter bra, men vi anpassar våra matinköp efter annonsbladet. Idag fyndade jag fläskfilé för 49:- kilot som vi sedan fryser in. Till det hemmagjorda pommes och en rödvinssky så har man en helt okej fredagsmiddag för inte många kronor.
Jag skulle kunna tänka mig att lägga mer pengar på mat i framtiden, trots allt så är det ett av både min mans och mina intressen. Ja, alltså, han älskar att laga mat och jag älskar att äta mat...
På tal om det så blir det hårdkörning på träningscykeln när badrummet är klart igen så att man kan duscha. Det är en del i att ta hand om mig själv som jag lovat ska vara en punkt i projektet "mitt nya jobb". Utseendet, och då menar jag inte hur snygg man är, har ganska stor betydelse i nya möten, kanske mer än man tror. Så hel, ren, välvårdad och sund räcker bra för mig.
Wise group som jag skrev om igår steg 7% idag efter att fått köprekomendation vilket var roligt. Väntar dock på rekylen imorgon innan jag firar.
Att vara BÄST.
Aktierna hänger med i den allmäna konjunkturen, tyvärr har jag två poster som fortfarande ligger på minus, men min högriskare byggmax steg rejält på positiva siffror och min yttepytte-post i wisegroup ligger på 30% i ökning sedan årsskiftet. Det är inte illa! Just nu ligger jag dock lågt med nyinvesteringar, du som läst längre ner vet ju att vårt badrum inte var rätt utfört för den andra ägaren, så en "liten" extraräkning på 82000 ligger och väntar på oss...
Jag är för övrigt i en ganska omvälvande del i mitt liv arbetsmässigt. Jag har gått på en hel del seminarier den sista tiden, bla. charlie söderbergs balansekonomi och börjat fundera en del på om det är det här jag ska göra hela livet.
Man ska göra det man tycker är roligt och är bra på säger alla, men idag är det bara ca. 10% av mitt arbete som jag tycker är RIKTIGT roligt: att få min personal att utvecklas.
Så jag satte mig ner och funderade på vad jag var bäst på och kom fram till... ingenting. Det är sant, jag är ganska duktig på många saker, men jag är inte bäst på något. Ganska nedslående eller hur?
Men tankarna malde i huvudet och nästa sak som kom upp var: Om jag inte är bäst på något, kan jag bli bäst på något som jag tycker är roligt?
Sagt och gjort, jag gjorde i mental lista på vad jag tycker är roligt:
- Att prata
- Att försöka förstå hur andra människor tänker och funderar
- Att utveckla människor
- Att resa och se andra kulturer
- Att stå inför folk
- Skriva
- Aktier och fonder (att bli ekonomiskt oberoende)
That's it (jag tycker iofs att det är roligt att baka muffins också, vilket också var med på listan ett kort tag).
Så nu har jag bestämt mig för att utbilda mig till coach, och jag har aldrig varit säkrare på något i hela mitt liv. Min mamma tycker jag är galen (du har det ju så bra, med bra lön och ett bra företag och bonus...), min pappa tycker nog samma sak, för han säger ingenting. Kanske är det svårt att få jobb som coach/föreläsare, men om jag bara är BÄST på det jag gör är det ju inga problem, eller hur?
/A
Ps. Ska försöka få till sidan så att ni kan läsa den i mobilen, ha tålamod! Ds
Upp upp upp!
Jag undrar hur det går i år, jag trodde verkligen att det skulle fortsätta ner. Jag vet inte riktigt vad jag vill, på ett sätt har jag inte fyndat klart på börsen än, men jag vill ju börja tjäna pengar snart! Av mina 7 aktier i portföljen ligger nu 4 på positiva tal. Det hade jag inte anat för en månad sedan.
Fick ett meddelande på facebook från en coach/utbildare/föreläsare som jag hade på en ledarutbildning för ett par år sedan, det är en enorm boost att han bryr sig om mig. Jag ska se till att jag värdesätter hans omtanke på bästa sätt: genom att göra något av det jag sagt att jag ska göra.
Det blev inte riktigt som jag planerat...
I bakhuvudet hade jag följande:
- Var bäst på det du gör (årets butikschef borde väl räcka?)
- Har du ett problem, se till att du skapar en lösning som utvecklar dig och gör dig oumbärlig för företaget (problem: omotiverad, lösning: nya idéer för att generera mer pengar till företaget utan att det kostar ett öre)
- Bestäm dig för att du är värd att lyckas, att du är värd att få mer pengar, etc. (det låter bra).
Jag hade stolpat upp mitt tal i huvudet. Det var ett säljtal som skulle visa vad jag kände, men också förhoppningsvis skulle låta som en bra affär för företaget och generera pengar. Jag har bra kontakt med min chef, så jag var inte speciellt nervös. Det gick sådär, men inte av den anledningen jag hade kunnat tro:
FC: Hur är det?
Jag: Det är bra, men jag behöver tips från dig som jag tror kan utveckla både mig och företaget
FC: Okej?
Jag: Jag har känt mig omotiverad ett par månader och har bestämt mig för att så vill jag inte ha det. Det gynnar inte mig och inte företaget. Jag måste göra förändringen, men jag skulle behöva lite coachning från dig.
FC: Du ska ju snart åka utomlands, allt kommer kännas bättre då.
Jag: Jo, men jag skulle vilja att vi satte lite högre och tydligare mål för butiken. Det skulle motivera mig... (här fortsatte jag med alla idéer jag har som inte kostar pengar, som jag skulle kunna göra på min fritid.)
FC: Jag tror, att när du kommer hem från din resa kommer du vara fylld av energi för våren...
Någonstans här kände jag att det gick åt "pipsvängen" som min mormor skulle ha sagt. Jag hade förberett mig på de flesta reaktioner, men inte den här, inte den förnekande, förlamande känslan av att inte vilja förbättra (inte heller utlägget efteråt angående hur många saker han försökt förbättra utan gehör).
Jag pratade med en man som misslyckats många gånger med samma saker jag försökte lyckas med till ett företag som inte var villiga att förändras.
Slutsats? Tre alternativ:
- Mina förslag var totalt idiotiska. Han var bara för artig för att säga det.
- Han vill inte se mig lyckas där han misslyckats
- Företaget, utländskt, är så konservativt att det inte finns utrymme för människor i de lägre leden att komma med förslag.
Kanske en kombination av alla? Jag blev inte arg, snarare mognade det inom mig att företaget inte är min framtid. Jag vill vara med och driva min arbetsplats framåt, och har jag tokiga idéer vill jag veta det. Det är rätt mot mig och rätt mot dem, för vem vill ha en omotiverad människa i sin stab? Inte jag iallafall.
Gruvliga aktier!
"Investera i saker som du förstår" lär ju Warren Buffet ha sagt. Det försöker jag hålla mig till. I min portfölj är jag lycklig ägare till Loomis aktier som visar blå siffror sedan jag köpte dem, trots en svikande börs.
Gruvor kan jag inte så mycket om. Jo, jag förstår ju vad det är för något, men jag vet ingenting om halter av järnmalm, efterfrågan eller hur säkert det är att man faktiskt hittar något när man väl börjar utvinna (det verkar dessutom ta flera år med en aktiekurs som pendlar värre än ett österrikiskt gökur). Likväl är det spännande med gruvaktier, t.ex. northland resources som Per Penning skriver om.
I övrigt har Wisegroup gjort bra ifrån sig sedan jag köpte dem för några veckor sedan. Upp 6%. Härligt att flera av mina poster börjat visa sig i en härlig djupblå färg på mitt nordnet-konto. Fast jag är realist, nog kommer det fler jättedippar under året?
Superwarp
På jobbet skenar tiden fram. Det skenar så att jag inte ens tycker det är roligt. Normalt älskar jag att ha händerna fulla, nu känns det mest som jag släcker bränder konstant. Hur hände det? Jag som brukar ha full kontroll. Jag märker hur jag blir arg på människor som inte beter sig, kokar inombords över alla människor som inte borde få vara myndighetsförklarade. Min praktikant med asperger sköter sig exemplariskt. Men alla andra... vad är det som händer med vuxna människor? Jag borde inte jobba med människor när jag känner så här, men jag behöver en paus, vill inte behöva bära hela världen på mina axlar längre. Söka ett nytt jobb, för jag älskar att leda människor. Jag älskar ju mitt jobb också, men jag orkar inte riktigt med. Har börjat sova dåligt, jag som alltid sover som en stock med gott samvete! Kommer på mig själv att ligga och stirra i taket.
Bara jag kan ju göra förändringen, men just nu är det så himla svårt. Behöver lite distans till det.
Ännu mer nederlag!
Försäkringsbolaget tar inte i det, vi kan prova att stämma den förra ägaren, men eftersom huset är besiktigat vid försäljningen och det står att brunnen är för nära väggen (dock inget om det andra) så har vi väldigt slim chanser att vinna. För övrigt visar det också att besiktningsmannen samarbetat med mäklaren vilket gjorde min platt-sättar vän mycket förbannad. Han säger att det händer hela tiden.
Hur som helst har vi fått kompispris på badrummet, 69000 kostar det vilket såklart är fantastiskt. Sedan får vi köpa till de delar vi vill byta ut, som handfat etc. Vi kommer nog passa på att köpa ett bubbelbadkar, så det blir dåligt med investeringarna under våren/sommaren. Vi får styra om lite utgifter men tyvärr slipper vi inte "lyxfällan-lånet" med en ränta på drygt 6,5%. Det blir dock inte långvarigt: till juli/augusti ska vi vara klara.
Jag och min man måste också bestämma om vi ska passa på att dra om elen i huset inom en snar framtid, just nu är vi mycket oroliga för att även den är fuskgjord. Där bör vi ha en chans att påvisa dolda fel. Just nu brinner det av hämndlystnad, så jag ska besinna mig i några dagar och sedan ta ett beslut hur vi ska gå vidare.
Hur som helst lägger vi om investeringarna i aktier till det nya badrummet, det är ca. 5500 varje månad som vi styr om. Jag är ledsen, mest för att aktierna har blivit både ett sätt att uppfylla mina drömmar och min lilla hobby. Tror inte någon runt förstår vilken uppoffring det blir. Positivt är dock att vi slipper fundera på om badrummet är rätt gjort, vi får ett badkar vilket vi länge önskat. Dessutom kanske det höjer värdet på huset något.
Ett litet nederlag
Min sambos familj har en släkt-tomt ute på en ö i Stockholms skärgård. Det är en riktig idyll, mest för att vi som normalt arbetande människor varken hade haft råd eller möjlighet att förskansa oss en motsvarande om den inte ärfts ned. Problemet är att i takt med att både vår och min sambos systers familj växer börjar det bli lite fullt i stugan. Speciellt för oss som bara har ett litet rum att tillgå.
Jag tycker om mina svärföräldrar, de är och har varit guld värda sedan första gången jag träffade dem, men jag har svårt att koppla av helt när jag är där. Har ett behov av att vara själv ibland, men det finns ingen plats för det, varför jag har svårt att vara där hela semestern som min sambo gärna skulle vilja. Några dagar tycker jag är mysigt och okej i sträck, men sedan kryper det i mig. Det var min svärmor som föreslog att vi skulle bygga en liten stuga på tomten, en sån där på 15 kvm som bara skulle vara vår. Det lät jättebra, tänk att kunna inreda den själv, ha en liten kaffemaskin därinne. Bygga en liten altan där man kunde titta på båtarna...
Vi ansökte om strandskyddsdispens för en månad sedan ungefär och idag kom svaret: avslag. Detta trots att huset är planerat att ligga över 60 meter från strandlinjen, på skogstomt. Förslaget var att söka igen, men då skulle huset ligga på gräsmattan vilket dels inte ger den avskildheten vi önskar, men framförallt försvinner hela gräsmattan. Jag är faktiskt lite ledsen, det är uppenbarligen skillnad på folk och folk, grannarna ett par tomter bort har precis fått bygglov och strandskyddsdispens för en sommarstuga på 280 kvm med panoramautsikt över viken, bara en kort bit från vattnet... Det är inte rättvist att vara svensson, men vi har å andra sidan inte vänner i regeringen...
Jag är av ganska blå åsikt politiskt, så inget ont om regeringen, mer den gräddfil som blir ganska uppenbar ibland för rika människor.
Hursomhelst kanske det leder till något gott, betala in pengarna på huslånet kanske kan vara något? Eller köpa en kamin till huset, eftersom vi har gratis ved kanske det finns pengar att spara nästa år. Med en kamin i huset ska jag lära mig dricka whisky, skaffa en rökig fåtölj och björnfäll och filosofera varje kväll.
Wise group i min portfölj!
Häromdagen fick jag ett meddelande på fb om att en kontakt till mig skickat mitt cv till vVD för ett av de största retailföretagen i Sverige som står inför en galet expansiv fas. Han ville att jag skulle ringa upp henne, vilket jag också ska göra på måndag. Oavsett vad de vill eller hur det går så ger det lite värme i magtrakten att man är i tankarna. Hur som är det roligt att jobba i expansiva företag, mycket möjligheter, mycket chans att påverka, stora möjligheter att lyckas. Och sånt tycker jag om! Helt ny personalstyrka som man får forma helt själv är inte heller dumt...
På tal om försäljning håller Du på att sätta oss i en riktig lågkonjunktur, trots att Svenska företag går bra. Svensk handel rasar i julhandeln vilket kommer påverka en hel del i vår. Så ut och shoppa julklappar nu! (eller låt bli, men trigga alla som är med i lyxfällan att ta ytterligare ett sms-lån och hjälpa upp konjunkturen lite ;) )
I helgen är vi lediga tillsammans hela familjen. Det blir simpelt: storhandling och pyssel hemma vilket jag uppskattar mycket just nu.
Nya amorteringsplaner och liite mer tid med familjen
Havregrynsgröt och aktiespan
Det är lite märkligt, för nu för tiden ser jag min avsättning till nordnet som en vanlig räkning, en ganska tung sådan när allt verkar gå sönder i huset. Jag kanske borde låta bli att investera några månader och bara lägga pengarna på hög eller betala en ny toalett till badrummet på nedervåningen (som förmodligen slukar mer vatten än ett hyreshus i vällingby), men jag kan liksom inte förmå mig.
Dock kan jag konstatera att de aktier som fallit mest är de bolagen med högst skuldsättning. Förmodligen självklart för alla andra, men uppenbarligen inte för mig. Lesson learned! I framtiden ska jag bara titta på bolag med låg skuldsättning i förhållande till eget kapital.
Medan jag väntar på att åka och jobba och familjen sover på övervåningen avnjuter jag en tallrik havregrynsgröt och tittar på introduce.se Önskar att deras nyckeltalskompass fanns för alla aktier! Jag är sugen på att titta närmare på Billerud, SCA, Boliden och Micro systemation, den sista verkar vara ett väldigt "roligt" bolag att ha i sin portfölj. Ska dock försöka ha lite is i magen och vänta på fler nedgångar innan jag slår till på något. Lättare sagt än gjort...
Personalmöte
Jag frågade alla personer som kom till mig på intervju under den här perioden hur de tyckte att en bra chef skulle vara. 90% (även de som inte fick jobb) svarade att de ville bli sedda av sin chef. Ganska talande. Jag tror tyvärr inte att 90% av cheferna ser sina anställda (dvs. ger dem feedback, negativt och positivt och behandlar dem efter deras personligheter)
Imorgon ska jag jobba över igen, mattvätt. Vet inte hur länge de håller på, men jag pysslar väl på kontoret under tiden.
Sverige har minst andel chefer under 35 i Europa?
Läser i dagens metro att Sverige har minst andel chefer under 35 i Europa. 26% om jag inte minns helt fel. I artikeln står det att man på fackförbundet ledarna tror att det dels beror på att kravet på utbildning är högre i Sverige samt att man inte tycker det är "värt" att vara chef med allt ansvar och slit det faktiskt innebär. Jag tror det ligger mycket i det där, framförallt det sista, men det är inte helt lätt att vara ung och vara chef. En chef vara en (äldre) förebild, en chef ska vara en person med erfarenhet (ålder?). Det är lustigt att jag alltid verkar vara lite för ung för den positionen jag innehar för tillfället, men en sak är bra: det går garanterat över med åldern. Och personalen verkar trivas trots allt.
Som vanligt späckat schema på jobbet, den här veckan blir det två dagar med 14-timmars pass. Men nu är det lite ljuset i tunneln, snart vet man om planeringen varit bra eller mindre bra. I veckan ska jag även förhandla bostadsräntor med min bank, hoppas min ö
Marginalvaror
Bild från washtec
Jobbar man med att sälja varor till konsumenter rullar ordet marginalvaror på läpparna lika lent som en knäckig creme brulé på tungan. Marginalvaror är en säljares våta dröm, företagets guld och... ja. Jag kan fortsätta i all oändlighet. Jag ÄLSKAR marginalvaror. Men jag hatar när jag själv utsätts för dem eftersom de alltid är rena rånet jämfört med sina släktingar med låg nettoförtjänst. Biltvättar t.ex. Speciellt den på statoil som kostar 169:- (för du vill väl inte vara utan underredstvätten?) och det enda man får är en livrädd liten 3,5-åring i baksätet. Om kostnaden ligger på 3 kronor är jag inte förvånad. Det är bra avkastning, iallafall om apparaturen är avbetald. Gör-det-själv-tvättar är mitt vanliga val, men varför äger inte jag en?
Att äga mark i skärgården är en annan stor inkomstbringare om man väljer att asfaltera hela marken och göra parkering för alla de stockholmare som äger hus i skärgården och måste parkera sina fina bilar någonstans. 3500:- per år kostar en ospecificerad plats. Jag misstänker att man skulle kunna ta minst en tusenlapp till innan det börjar kännas.
Har jobbat idag, en del marginalvaror där med. Inga marginalvaror på börsen dock. Har nästan börjat vänja mig vid att se röda siffror på min aktiedepå. Läste att Fischer gick back sina första sju år som investerare, och det gick ju bra till slut iallafall. Jag försöker inte tänka på avkastningen längre utan på att jag köper en väldigt liten del i ett företag jag tror mycket på istället. På tal om det läste jag en intressant artikel om fröken Stenbäck i di idag.
