enmiljonrikare

Jag har hittat ett nytt jobb som jag ska söka, det är ett företag som jobbar mycket med företagsförsäljning och öppetiderna liknar faktiskt det som vanliga kontor har. Skulle jag få det (och det visar sig att vilkoren är bra) så skulle det innebära att jag för första gången någonsin skulle jobba vanliga kontorstider. Det är är revolutionerande för mig! Inga mer 12-timmars pass schemalagt, och jobbar man det så är det för att det är roligt! Som ni märker har jag en fantastisk förmåga att ta ut segrar i förskott...

Idag ska vi åka och bada med några vänner, billigt och bra! Börsen tittar jag inte på idag, den har ju varit sisådär de senaste dagarna. Försöker tänka positivt (någong gång måste det ju vända) och se möjligheter (nu kan man passa på att köpa billigt) och inte deppa ihop (tänk hur bra vi har det, egentligen) och tänka på annat (såg ett par fantastiska lax-bakelser som jag skulle vilja prova i ett gammalt nummer om allt om mat).

Igår åkte vi inlines, tänk att jag hade ingen aning om att det var en så social sport. Fyra grannar kom fram och kommenterade min åkning, visserligen med varierande miner och kommentarer. De sträckte sig från "GUD, vad ROLIGT det ser ut!" till "Det ser ju helt livsfarligt ut". Det var ungefär så jag kände också, men det var ju andra gången jag åkte. Kanske en ny favorit?

Avslutar med en bild från hemnet: skulle kunna tänka mig den här utsikten när jag blir äldre. Grekland måste ju hämta upp sig någon gång? Ikväll ska jag titta på Mamma Mia!

Följ denna blogg på blog lovin, här

Himla smidigt sätt att följa mina favoritbloggar, nu har jag bara en snabbikon på min explorer-rad :)

Jag läste någonstans att man har 80% högre chans att nå sina drömmar om man har dem nedskrivna eller på annat sätt visualiserade framför sig. Många framgångscoacher pratar om samma sak, hur de drömde om en stor villa för sig och sin familj, kanske en drömbil eller att ha tiden att bara jobba tre dagar i veckan och ändå kunna unna sig en utlandsresa (eller två) varje år. De säger också att det har varit lättare att försaka sådant som tar en bort från målet på vägen (nytt hemmabio, kläder, ett jobb med mer status men mindre ledig tid etc. )

Jag har alltid hatat frågan vad jag vill göra i framtiden eftersom den alltid syftar på ett jobb. Mest för att jag inte riktigt vet.  Idag har vet jag på ett ungefär vad jag skulle vilja jobba med (och det är faktiskt inte så roligt att prata om det), men mina privata mål är desto tydligare. Lösning? När jag får frågan om vad jag vill göra i framtiden så svarar jag enligt min mål-lista:

- jag vill bada i mitt egna spabad på tomten tills mina fötter är som små gula russin och musklerna är gelé
- jag vill ha ett litet hus på min sambos landställe så vi slipper bo i en skokartong varje sommar
- jag vill åka på en långresa till USA med hela min familj, dessutom vill jag bo på en hästranch några veckor och driva boskap i vildmarken
- jag vill äta sushi i Japan. Konstig sushi, vanlig sushi.
- jag vill åka till Mexico och låta vår dotter simma med delfiner, se fantastiska inka-lämningar och äta mexikansk mat
- jag vill ha 10 veckors semester varje år.
- jag vill jobba mycket när jag har inspirationen för det och mindre när jag inte har inspirationen för det
- när jag är 50 vill jag ha ett litet hus i södra Europa dit jag kan åka till på långhelger och njuta av värmen och fantastisk mat.
I prioritetsordning. Hur då? För de ekonomiska målen sparar vi 10% av vår totala nettoinkomst i aktier och fonder som vi inte rör, om tio år med en okej utveckling så bör vi ha en miljon på kontot. Avkastningen får finansiera ett rikare liv. De som rör arbete och liknande så får man hela tiden ta vara på tillfällen som ges, söka nya jobb när inlärningen planar ut, i mitt fall även marknadsföra sig som en god föreläsare och coach när man får chansen (jag är verkligen superinspirerande, jag lovar!)

Vardagsshopping? Klart jag köper saker, jag älskar t.ex. heminredning men det är fasansfullt dyrt så nu har jag skapat en klippbok där jag klipper ur saker som jag vill ha ur tidningar och broschyrer, klistrar in i den och dagen jag får lite pengar över så bläddrar jag i den, väljer ut något jag suktat efter och slår till. En annan fördel är att jag de senaste åren bara fått det jag verkligen vill ha på mina födelsedagar eftersom min sambo upptäckt att han bara kan titta i den när det är dags att köpa present eller julklapp.
Det ska också tilläggas att vi offrat en del saker som inte är med på listan: en stor bil (vår är billig i både inköp och drift), utemiddagar, dyra kläder etc. Men det känns inte som en riktig uppoffring när man vet vad man kan få isället.

Jag älskar att resa och jag kan spendera ändlösa summor pengar på detta intresse. På senare år har vi åkt väldigt mycket till Thailand under vinterhalvåret eftersom vi har möjlighet att bo där gratis. Detta i kombination med att det är otroligt billigt att leva där gör att vi kommer billigare undan än en två-veckorsresa till Mallorca. Att Thailand sedan är ett land som det är väldigt lätt att resa med barn i gör inte saken sämre. I framtiden har vi andra drömmar förstås, bila i USA, åka till Mexico, äta sushi i Japan, åka på vildmarkssafari i Afrika, men fram tills att vår dotter blir något större så fyller Thailand faktiskt alla behov vi kan önska!

Häromdagen satt vi runt matbordet och vår dotter ville skåla med sitt mjölkglas mot våra (inga 17-åriga viner för oss, här duger det med mellanmjölk). "Vad ska vi skåla för då?" frågade jag. "För Thailand!" säger hon med en treårings allvarliga min. "Vad är bäst med Thailand?" frågade jag. Hon tänker efter, men bara en sekund innan hon säger "Min trumma och att titta på film."

Vi har alltså betalt 35000:- varje vinter för att vår dotter skall få se andra delar av världen, prova på annorlunda mat, bada i havet varje dag, äta frukt som inte går att få färskare, träffa exotiska djur på nära håll, lära sig andra kulturer och få komma till värmen under det mörka vinterhalvåret. Det bästa? Att man fick titta på massor med film på flygplanet och en trumma som vi köpte för 10 kronor i ett gatustånd.

Jag skriver om att spara för att kunna leva rikare, men kanske har jag missat den största penga-slukaren av alla? Nästa år får vi ta två veckors semester i januari, kolla på "Fifis stora dag" på repeat och dansa runt en trumma. Billigt och bra.

Det här tycker iallafall jag är bland det bästa med Thailand:

Det kanske låter lite motsägelsefullt, eftersom jag skriver på Internet just nu. Men jag har bestämt mig för att inte titta på facebook, inte läsa andra bloggar eller kolla mina aktier (det här är det absout svåraste) innan fredag nästa vecka, inte heller nyhetssajter eller annat av liknande karaktär. Det ger mig lite ångest och jag kände nyss ett tryck över bröstet. Håller jag på att få en panikattack kanske...

Hur som helst, jag hoppas att jag skall få tid att sträckläsa lite ledarskapsböcker, utveckla en sidoinkomst som jag hoppas skall ge mig ännu mer möjligheter att köpa ännu mer aktier (det lär väl behövas nu om de går åt h-e när de inte har min uppmärksamhet på en hel vecka). Då kanske vägen mot min första miljon blir väldigt mycket kortare...

Jag har en känsla av att jag har varit lite för "too much" för mina släktingar och vänner på sista tiden. Jag tror att det går att få allt, pengar, frihet, hälsa men alla andra verkar tycka att man får välja max ett av de där attributen. Det vill inte jag. Punkt. Jag vill inte behöva välja. Det värsta av allt? Jag tror inte att man behöver det. Det finns gott om entreprenörer som jobbar tjugo timmar i veckan och har en inkomst på 400.000 om året eller mer. Det skulle duga utmärkt för mig. En dagsinkomst på 2000:- skulle ge mig dryga 1000:- i handen.

Galen och naiv? Kanske. Men skam den som ger sig.

Jag har jobbat sedan jag var 13 år. Ett av mina första jobb var som garderobiär på Globen i sthlm. Jag tror de tyckte att jag var duktig, men om någon frågade skulle jag säga att jag var 18. Föga övertygade kan man anta, men som tur är var det dåligt med fackliga representater på Marylin Manson konserterna (eller Backstreet boys f.ö.) Jag tjänade svindlande 50:- i timmen som redan var skattade och klara. Jag trodde faktiskt att jag jobbade svart tills min första deklaration damp ner i brevlådan och det visade sig att jag skulle få tillbaka pengar. Ett annat jobb jag hade som definitivt var svarta pengar var när jag tog dykcert som 13-åring. Jag ville ha en utrustning men det är ju inte direkt billigt, så mina föräldrar sa att det skulle betala hälften på dykvästen om jag sparade ihop resten, dryga 3000:-. Jag insåg ganska snabbt att min veckopeng inte skulle ge någon enorm avkastning på sparkontot utan började dyka efter golfbollar i hålen på golfbanorna på natten. Sedan satt jag hemma på garageuppfarten och tvättade bollar hela sommaren. De finaste sålde jag på blocket, resten sålde jag tillbaka till golfshopen på banan. Det tog mig fem turer att få ihop till västen. Gissa om jag blev stolt!

Nu jobbar jag som butikschef i ett av Sveriges största retailföretag. Jag har den näst största butiken i Sverige och tjänar faktiskt en hygglig slant varje månad jämfört med mina kollegor. Det har gått bra. Riktigt bra. Jag har blivit utnämd till årets butikschef efter två år i kedjan knappt, fått den högsta bonusen som går att få. Det som tagit mig dit är den ändlösa energi man får av att ha ett riktigt roligt jobb. Men precis som allting annat så behöver jag förändring. Jag behöver mer saker att bita i, behöver större utmaningar och jag vill veta allt om andra företag och jag vill utvecklas ännu mer som ledare, coach och inspiratör. Jag vill bli ännu mera proaktiv och jag vill återigen ha huvudet fullt av ideér som driver försäljningen framåt.

Men jag är ung. Knappt 30 år fastän jag varit chef sedan jag var 18. Och ibland känner jag mig som den där 13 åringen på globen: "Säg att du är 18". Fast nuför tiden kanske man ska ljuga och säga att man är 40? I höst hoppas jag att det kommer ut nya tjänster inom ledning och drift. Då ska jag söka mig vidare mot ett nytt arbete som ger mig enorm energi. Varför? För att jag har världens roligaste jobb. Egentligen.

Idag tog sig hela familjen ut till en nationalpark i närheten av där vi bor och tog oss runt en fyra kilometers slinga där. Lämpligt nog finns det en skogssjö halvvägs där vi stannade och åt pannkakor som jag slavat med på morgonen, honungsmelon, rödvinbärssaft till vår dotter som jag gjorde igår och kaffe till oss vuxna. Vi tittade på fåglar och badade i det rostbruna vattnet som var var både ljummet och svalkande. När det är så fint väder så känns det verkligen inte som någon uppoffring att semestra hemmavid, speciellt som vi lägger pengarna på Thailand i vinter istället.

Ikväll har vi ätit middag med några goda vänner och hunnit prata en del börs. De spekulerar bara på marknaden vilket jag inte vågar göra, men det är verkligen intressant att höra om warranter där man kan tjäna på 20 och 30 tusen med några tusenlappar i insats, PÅ EN DAG! Och sedan är ju baksidan att det kan gå lika fort utför också...

Jag har iallafall beställt en kapitalförsäkring där jag har tänkt att jag skall "spela" lite mer, inte med warranter utan med små bolag som verkar ha en spännande affärsidé. Jag försöker hitta min investeringsstil, men trots att det bor en glad hundvalp som älskar äventyr och är godtrogen till max i mig så klarar jag inte av känslostormar med börser från timme till timme. Speciellt inte om jag ska försöka göra karriär samtidigt...

Just nu läser jag "Investera som mästarna". Kan jag bli hälften så rik som Warren Buffet skall jag köpa ett landskap i Sverige och kalla mig själv hertiginna...

 

Jag har en lista med saker jag vill ha eller göra i livet. På den listan är bl.a. en långresa till USA med, en kamin till vårt hus, en resa till Japan och självklart 1 miljon i fonder eller aktier. Med på den listan finns också ett spabad, du vet, ett sånt där som man kan ligga i när vinterstormarna härjar som värst. Jag har flera vänner som har ett och utnyttjar dem i varierande grad, men jag, jag skulle ligga där jämt!

Tyvärr får det vänta i ca. 2 år, vi har sagt att vi inte ska ta några lån förrutom på bostad eller bil i framtiden. Men drömma går ju!

Detta från poolkungen.se

Det har varit skakigt på börsen sedan jag började spara undan 10% av min inkomst samt 5% av min sambos för att vi skall ha en god ekonomisk avkastning på sikt. Samtidigt går räntorna upp, och kollar man på historiska räntor kan man gissa att det kan gå upp ganska mycket till. Experterna säger sitt, att man skall ha lån på bostäder om man har disciplinen att investera pengarna på börsen istället. Men med skyhöga räntor är det kanske värt att överväga att lägga pengarna på amortering istället. Då vet man ju faktiskt exakt vad man får...

I övrigt går mina aktier stadigt uppåt och det är roligt att logga in på nordnet varje dag. Jag håller på och kollar på bra aktier, men just nu vill jag köpa långsiktigt. Jag planerar att daytrada med 15% av kapitalet i framtiden, men än är summorna för små för att det ska vara värt pengarna i courtage. 

Börsen går upp idag också, vilket gör att jag faktiskt kan börja tro på att det går att tjäna pengar på aktier. Jag valde tyvärr helt fel tidpunkt för att försöka mig på att bli miljonär, speciellt när man försöker sälja in sin strategi för släkt och vänner. Hittills har det gått ungefär så här:

"På tio år ska jag bli miljonär!"
"Oj häftigt! Hur mycket pengar har du tjänat hittills?"
"Jo, alltså, det var ju tsunamin i japan... Och så Grekland. Så just nu tappar jag pengar, men jag tror på framtiden!"

Snart ligger jag plus minus noll iallafall och efter det kanske jag kan sälja in min strategi till skeptikerna. Sen får man ju se det positivt också, krisen har ju gett en del möjligheter göra några aktie-klipp!

Jag är en vanlig person, jag har ett ganska vanligt jobb som mellanchef på ett stort företag. Jag har en liten bil, inte för att den är särskilt bekväm utan för att den drar lite bensin och dessutom har var det den jag hade råd med för fem år sedan. Min första nya bil.

Jag har en familj också. En sambo (som också har ett helt vanligt jobb) och en dotter (som går på ett helt vanligt dagis, förlåt, förskola). Vi har en katt och en kanin. Vi åker utomlands en gång om året, nästan alltid till Thailand eftersom vi bor gratis där. På sommaren är vi på familje-landstället i skärgården.

Vi njuter av god mat och vin, vi går på bio en gång i halvåret (och då unnar vi oss stora menyn med stor popcorn och dricka). Det är det som är vanligt med oss. Det som är lite mer ovanligt, iallafall om man skall tro statistiken för hur svenskar lever så siktar vi på att bli miljonärer. Inte via lotto eller så (fast visst vore det skönt!) utan genom att leva lagom och spara undan 10% eller mer av vår inkomst varje år.
Jag är en tävlingsmänniska, idespruta och inspiratör, och dessutom är jag aldrig riktigt nöjd. Jag är övertygad om att det skall ta mig till min första miljon

Jag hoppas att du vill följa med på resan, jag kommer skriva om mycket och litet, om mitt jobb som ledare och ekonomi. I mina fingar vibrerar orden "jag kan ingenting om aktier och ekonomi" men det tänker jag inte skriva, istället får vi helt enkelt vänta och se!