Att bestämma sig för vad man (verkligen) vill
Jag läste någonstans att man har 80% högre chans att nå sina drömmar om man har dem nedskrivna eller på annat sätt visualiserade framför sig. Många framgångscoacher pratar om samma sak, hur de drömde om en stor villa för sig och sin familj, kanske en drömbil eller att ha tiden att bara jobba tre dagar i veckan och ändå kunna unna sig en utlandsresa (eller två) varje år. De säger också att det har varit lättare att försaka sådant som tar en bort från målet på vägen (nytt hemmabio, kläder, ett jobb med mer status men mindre ledig tid etc. )
Jag har alltid hatat frågan vad jag vill göra i framtiden eftersom den alltid syftar på ett jobb. Mest för att jag inte riktigt vet. Idag har vet jag på ett ungefär vad jag skulle vilja jobba med (och det är faktiskt inte så roligt att prata om det), men mina privata mål är desto tydligare. Lösning? När jag får frågan om vad jag vill göra i framtiden så svarar jag enligt min mål-lista:
- jag vill bada i mitt egna spabad på tomten tills mina fötter är som små gula russin och musklerna är gelé
- jag vill ha ett litet hus på min sambos landställe så vi slipper bo i en skokartong varje sommar
- jag vill åka på en långresa till USA med hela min familj, dessutom vill jag bo på en hästranch några veckor och driva boskap i vildmarken
- jag vill äta sushi i Japan. Konstig sushi, vanlig sushi.
- jag vill åka till Mexico och låta vår dotter simma med delfiner, se fantastiska inka-lämningar och äta mexikansk mat
- jag vill ha 10 veckors semester varje år.
- jag vill jobba mycket när jag har inspirationen för det och mindre när jag inte har inspirationen för det
- när jag är 50 vill jag ha ett litet hus i södra Europa dit jag kan åka till på långhelger och njuta av värmen och fantastisk mat.
I prioritetsordning. Hur då? För de ekonomiska målen sparar vi 10% av vår totala nettoinkomst i aktier och fonder som vi inte rör, om tio år med en okej utveckling så bör vi ha en miljon på kontot. Avkastningen får finansiera ett rikare liv. De som rör arbete och liknande så får man hela tiden ta vara på tillfällen som ges, söka nya jobb när inlärningen planar ut, i mitt fall även marknadsföra sig som en god föreläsare och coach när man får chansen (jag är verkligen superinspirerande, jag lovar!)
Vardagsshopping? Klart jag köper saker, jag älskar t.ex. heminredning men det är fasansfullt dyrt så nu har jag skapat en klippbok där jag klipper ur saker som jag vill ha ur tidningar och broschyrer, klistrar in i den och dagen jag får lite pengar över så bläddrar jag i den, väljer ut något jag suktat efter och slår till. En annan fördel är att jag de senaste åren bara fått det jag verkligen vill ha på mina födelsedagar eftersom min sambo upptäckt att han bara kan titta i den när det är dags att köpa present eller julklapp.
Det ska också tilläggas att vi offrat en del saker som inte är med på listan: en stor bil (vår är billig i både inköp och drift), utemiddagar, dyra kläder etc. Men det känns inte som en riktig uppoffring när man vet vad man kan få isället.
Jag har alltid hatat frågan vad jag vill göra i framtiden eftersom den alltid syftar på ett jobb. Mest för att jag inte riktigt vet. Idag har vet jag på ett ungefär vad jag skulle vilja jobba med (och det är faktiskt inte så roligt att prata om det), men mina privata mål är desto tydligare. Lösning? När jag får frågan om vad jag vill göra i framtiden så svarar jag enligt min mål-lista:
- jag vill bada i mitt egna spabad på tomten tills mina fötter är som små gula russin och musklerna är gelé
- jag vill ha ett litet hus på min sambos landställe så vi slipper bo i en skokartong varje sommar
- jag vill åka på en långresa till USA med hela min familj, dessutom vill jag bo på en hästranch några veckor och driva boskap i vildmarken
- jag vill äta sushi i Japan. Konstig sushi, vanlig sushi.
- jag vill åka till Mexico och låta vår dotter simma med delfiner, se fantastiska inka-lämningar och äta mexikansk mat
- jag vill ha 10 veckors semester varje år.
- jag vill jobba mycket när jag har inspirationen för det och mindre när jag inte har inspirationen för det
- när jag är 50 vill jag ha ett litet hus i södra Europa dit jag kan åka till på långhelger och njuta av värmen och fantastisk mat.
I prioritetsordning. Hur då? För de ekonomiska målen sparar vi 10% av vår totala nettoinkomst i aktier och fonder som vi inte rör, om tio år med en okej utveckling så bör vi ha en miljon på kontot. Avkastningen får finansiera ett rikare liv. De som rör arbete och liknande så får man hela tiden ta vara på tillfällen som ges, söka nya jobb när inlärningen planar ut, i mitt fall även marknadsföra sig som en god föreläsare och coach när man får chansen (jag är verkligen superinspirerande, jag lovar!)
Vardagsshopping? Klart jag köper saker, jag älskar t.ex. heminredning men det är fasansfullt dyrt så nu har jag skapat en klippbok där jag klipper ur saker som jag vill ha ur tidningar och broschyrer, klistrar in i den och dagen jag får lite pengar över så bläddrar jag i den, väljer ut något jag suktat efter och slår till. En annan fördel är att jag de senaste åren bara fått det jag verkligen vill ha på mina födelsedagar eftersom min sambo upptäckt att han bara kan titta i den när det är dags att köpa present eller julklapp.
Det ska också tilläggas att vi offrat en del saker som inte är med på listan: en stor bil (vår är billig i både inköp och drift), utemiddagar, dyra kläder etc. Men det känns inte som en riktig uppoffring när man vet vad man kan få isället.
Kommentarer
Trackback
