enmiljonrikare

Min mobil var helt oanvändbar i tisdags precis som för en hel massa andra svenskar som haft oturen att ha dem som mobiloperatör. Men men, efter ett samtal med dem idag fick jag 60 dagar fria sms och mms. Trots att det inte var "deras policy". Men jag har tydligen en hyfsad bra övertalningsförmåga, så nu kan jag se fram emot billigare mobilräkningar i ett par månader. Många bäckar små...

Tittar på lyxfällan och blir som vanligt arg och förundrad över hur vuxna människor kan låta det gå så långt, vuxna med barn. Jag försöker förstå, men jag gör det inte. Kanske har de haft en uppväxt som kan förklara det, jag vet inte.
Jag tror att många som är födda på 80 och 90-talet har haft föräldrar med relativt gott ställt, så när man flyttar hemifrån kan man inte nöja sig med något "sämre". Man ser bara det ens föräldrar har nu, inte hur de slet när de var små. Men vad vet jag.

Har lagt undan samma mängd pengar till aktier den här månaden som jag bestämt, trots att det har varit mycket "räkningar" den här månaden, dvs. pengar till bröllopet i februari och annat sparande. Hade även samfällighetsavgiften till huset dit vi sparat en del pengar, men några 100-lappar extra kostade det iallafall. Hur som avvaktar jag att köpa, tror inte vi sett slutet än. Något som muntrade upp mig var en intervju med härliga "aktiestinsen" som lär ha sagt att "börsen dippar var femte år, det är för att jag ska kunna köpa då".
Det kanske är så man ska jobba: aldrig sälja, spara till dipparna då man köper. Kommer kräva is i magen...

Han står där, gestikulerande, med en glöd i blicken som kan sätta en hel stad i brand. Eller åtminstone hela salen. Vi är där för honom, denna drivande människa som likt kung midas rör vid saker och de förvandlas till guld. Det är så enkelt för honom, och vi tindrar över det korta ögonblick han lägger sin varma blick på oss för vi känner oss plötsligt lika vinnande som honom i livets lotteri. Jag skriver han, för jag har aldrig mött en kvinna som har berört mig på samma sätt som alla manliga coacher/föreläsare gjort. Det stör mig väldigt mycket, inte bara ur ett rent genusperspektiv utan för att jag vill vara en av de där männen (fast jag skippar gärna könsbytet).

Det är klart att de måste få det att låta enkelt, det är inte så inspirerande att lyssna på någon som berättar att de grät i bilen varje morgon i ett år på väg till jobbet. Jag hoppas att de har gjort det iallafall, för annars finns det verkligen inget hopp för mig att stå där och vara överpositiv, inspirerande och glödande, men på samma sätt krävande och utmanande i en enda stor soppa.

Jag tror jag skulle kunna bli en bra talare, men till och med google motarbetar mig. Vi som brukar förstå varandra ständigt och jämt (faktum är att google förstår mig bättre när jag skriver "säg något som får mig att skratta" än vad min sambo gör. MYCKET bättre till och med). När jag skriver "Hur blir jag en coach/föreläsare" får jag upp massa skumma kurser som man får betala multum för. Inga högskolepoäng där, inte ens en utbildning som är rekomenderad av någon förutom de som skapat kursen såklart. De stjäl, de där föreläsarna, och det gör mig inget, för man är inte bara där för innehållet. Faktum är att jag kan lyssna på samma människa om och om igen, bara för att få den där euforiska känslan när jag går ut ur salen (och på samma sätt som en bra bok får jag också känslan av saknad varje gång). Jag tänker att jag också kan stjäla inspiration från alla böcker, alla ledarskapskurser, alla ekonomiseminarier och sedan krydda med lite lustiga händelser från min familj, sedan kombinera det hela med lite retorik och kroppsspråk och så PANG. Så är jag där.

Problemet är att ingen verkar nappa på mig som föreläsare, kanske har de precis som jag bara träffat bra män. Eller folk med utbildning. Eller med erfarenhet. Men jag tror mest att det beror på att jag är kvinna. Jo, det verkar rimligt.

Jag har en ny "fokus" i butiken som man så gärna kallar det. Det råkar vara samma fokus som jag måste arbeta med efter mitt senaste lönesamtal. Jag uppskattar verkligen att min personal hjälper mig att få mer pengar i plånboken, hoppas nämligen på en väl tilltagen bonus lagom till att USA's ekonomi kollapsat helt. Fast jag ska nog inte berätta att deras slit påverkar min möjlighet att bli miljonär. Det är en av många fördelar med att vara chef.

Hur mycket kan man effektivisera sin tid? Kan man effektivisera sin tid på samma sätt som sin ekonomi? Skala bort allt onödigt och bara ha kvar guldbitarna? Jobbigt att resa utomlands varje e.m. bara...

Räknade ut att jag lägger minst 500:- på onödig mat(uteluncher) som jag stoppar in i ena änden och som inte kommer ut som guldägg direkt. Nästa månad blir en vit månad. På luncher då.