Alla har drömmar, vad är skillnaden?
Jag har skrivit det förr, men det är fult att prata sparande och investerande. Jag verkar inte heller lära mig, stolt som jag är över insikten med att skapa en "pengamaskin", så jag tar upp det när andra pratar om pengar. Då blir det tyst eller så får man en sarkastisk kommentar om att "jaha, behöver jag 50.000 kronor extra så jobbar jag lite hårdare/säljer lite mer" eller vad det nu kan vara. Det är ju bra, men det är just det jag vill slippa. Jag har inget emot att jobba mycket, faktum är att det är sällan jag är så nöjd med mig själv som när jag rivit av några månaders intensivt arbete på jobbet, men det är just det, att då väljer jag själv. Att kunna ha råd att både ta ledigt för en långresa med familjen och ha råd att åka på den vore väl det ultimata?
Ändå drömmer människor. Om pengar, bilar, resor, hus eller uppleveleser, mer tid med familjen, mer tid i största allmänhet. De gör det, men verkar inte beredda att jobba för dem. Människor som gått på ett-rikare-liv-seminarier och sparar i aktier eller kämpar mot sina drömmar i två månader innan de faller tillbaka i sitt leva-för-dagen-tänk. Är mina drömmar starkare än deras eller har jag mer jävlar anamma? Eller är jag bara lite mer naiv än andra?
Det ska till mycket innan jag ger upp mina drömmar iallafall. Synd att fler inte håller fast vid sina. 
Middag med de rika
Det går bra för många av våra vänner. Minst sagt. Det är roligt, jag säger det med bara lite gammal klassisk svensson-bitterhet i rösten eftersom de är värda det. Jo, jag menar det faktiskt, och jag är glad för deras skull. Dock inte hälften så glad som jag hade varit för min egen skull om det stått 50.000 i lönekuvertet varje månad.
Jag menar hur som helst att en del människor sliter hårt, jobbar bra, är drivna, entusiasmerande och allt det där andra som jag inte kommer på nu efter fyra (eller var det åtta?) glas vin. Då förtjänar man den-där-högre-lönen-som-gör-alla-andra-bittra. Jag är inte helt ärlig, jag tjänar själv rätt bra, men det är inga 50.000 i månaden direkt.
Hur som är det märkligt att de inte pratar mer om ekonomi med den lönen. Det blir på något sätt lite fult att prata lön när man ligger långt över svensson-medel, men samtidigt finns det ju såna otroliga möjligheter med att ha den ekonomin! Jag lägger undan 23% av min månadslön för tillfället, detta baserat på att min sambo inte investerar i aktier utan amorterar blygsamma 1500:- varje månad istället. Hade jag haft 15.000 mer i lön hade mitt investernade kapital sett helt annorlunda ut. Vilken dröm! Och ändå investerar de inte mer än oss. Märkligt.
Jag kanske skulle föreslå ett vad: försten till tre miljoner vinner. Fast det skulle jag ju bara bry mig om ifall jag var bitter...
Liten bil=olycklig, Kombi/SUV= lycklig?
Bilar är det senaste vi har gjort "fel" på tydligen. Vi har två bilar, båda är av den mindre sorten. De är fina, hyfsat nya och brukar gå igenom besiktningen utan större problem. Men nu till problemet: vi har ingen combi. Det måste man tydligen ha om man ska passa in i rollen som småbarnsförälder idag och vi har fått kommentarerna av flera olika personer vid flera tillfällen och dessa har även tyckt att det här är så upprörande att man dessutom valt att ta upp vårt problem med andra människor. Jag har frågat varför man måste det, varpå de först stammar att man inte får plats men sedan insett att det inte ligger så mycket argumentation i det och börjat prata om krocksäkerhet. Det roliga är att det är tydligen okej att ha EN livsfarlig, krockvänlig bil, bara man har en kombi på uppfarten.
Att säga: "vi har valt att göra så här för att vi ska vara miljonärer om 10 år och förhoppningsvis vara ekonomiskt oberoende när vi är 55, vad har ni för plan?" är tydligen politiskt inkorrekt att säga. Så nu förbereder jag mig på det gamla uttrycket: skrattar bäst som skrattar sist...
Utflykt med familjen
Ska in och jobba imorgon, är faktiskt inte sugen alls, det är så sällan vi är lediga hela familjen, men det är en speciell kampanj just nu så jag och biträdande har delat upp butiken mellan oss. Är det inte märkligt att allt man gör alltid är negativt för någon?
På tisdag flyger jag utomlands över natten. Det blir lite trevlig mddag, lite föreläsning och ganska slappt schema generellt. Man märker att man är gammal när man ser fram mer emot sovmorgonen dagen efter (åtta-rycket kanske?) än själva festmiddagen. Får även träffa min gamla biträdande som själv blivit chef nu. Han är väldigt duktig och jag är väldigt stolt över honom, framförallt har vi väldigt roligt ihop.
