enmiljonrikare

Gjorde en sammanställning på mina räkningar den här månaden.Hela 53535:- blev det och jag fick en liten känsla av hur det måste vara att vara med i lyxfällan. Men trots den svindlande summan så är det ju några stora poster som t.ex. lånet till mina föräldrar samt sparande till vårt bröllop som drar iväg. Verkligen skönt att det är över  efter den här månaden! Efter det här har vi bara ett enda lån kvar, på vårt hus. Det lånet kommer ta lite längre tid att bli av med...

Idag börjar hela familjen jobba, och vår dotter går på dagis. Kunde inte somna igår vilket gjorde mig lite orolig, jag brukar kunna sova mig igenom vilka samvetskval som helst. Låg och funderade på att jag fått möjligheten att se vilka möjligheter det finns i livet och vad jag ska göra med dem. Vad är det  som gör mig annorlunda än andra?

Jag vet att jag är proaktiv, driven och kanske lite smått galen och att jag inte riktigt fått lära mig att vissa saker inte går. Hoppas det räcker!

Bra dag idag. Börsen också och jag är faktiskt 1000:- rikare än imorse, bara på aktier. Sedan väntade en mycket trevlig överraskning är lönespecen damp ner i min mail-korg på eftermiddagen. Jag visste att jag skulle få bonus, men inte att de behövde dra så lite skatt OCH att det tydligen är semesterersättning på den. Sådärja! En del går förstås till bröllopet i Thailand i vinter (mer om det en annan gång) men vi ska också betala av det sista på lånet till mina föräldrar på lagfart/pantbrev som vi tog när vi köpte huset för drygt två år sedan. Banken var villiga att låna oss pengarna såklart, men räntan var inte direkt fördelaktig (rena lyxfällan-räntorna!) så mina föräldrar lånade oss dem istället. Jag tycker dock inte om att vara skyldig någon jag känner pengar så vi har försökt betala av det så snabbt vi bara kunnat. Nu när det "bara" 26.000 kvar så vi slänger in hela lånet så är det klart sedan vilket gör att vi nästa månad har två tusen mer att röra oss med. Efter det har vi inga fler lån förrutom huset. 

Vi har bestämt att vi inte ska ta lån, iallafall inte för konsumtion eller lyx-prylar vilket gör att vi bara får låna till hus eller bil. Fast bil behöver vi inte än, jag tänkte köra min tills den brakar på motorvägen...

Just nu saknar jag bara ett spabad, är inte sugen på att ens handla kläder. Vill bara köpa aktier. Håller kanske på att bli sjuk?

Ja, börsen känns som en ganska avlägsen chans att göra mig rik för tillfället. Dystert, även om det var högst väntat. Men skam den som ger sig, någon-gång-måste-det-ju-vända...

Hur som, idag jobbade jag första gången, härligt att de sköter sig så otroligt bra. Det var jättefint i butiken. Och jag? Jag hade tråkigt. Demade produkter för våra kunder i entren tills centrumledningen kom och sa till mig. Dystra människor som både hindrar entreprenörskap och merförsäljning minsann. Jag hade till och med en liten grupp av människor som hade samlats runt omkring mig. Nåja, bra dag på pappret, dålig dag för att jag har utvecklat alla så mycket att jag liksom... inte behövs. Jag är deras coach och ledare, och jag vet att det är ett lyxproblem, men jag är redo att gå vidare nu.

Försäljningschefen verkar tycka tvärtom: "Det fungerar såååå BRA nu, den här butiken har alltid haft problem" Jag blev smickrad i början (för det var  tufft och jag slet som ett djur) men nu känns det som ett straff.

Min plan att äta rätt har hållt hela dagen iallafall, mycket bra! Känner mig redan mycket smalare!

Sista dagen på semestern. Min sambo är hemma en vecka till med vår dotter så det bli lite avlastning i vardagen iallafall, men just nu känner jag mig inte supersugen att börja. Märkligt, när jag var mammaledig ville jag inget hellre än att börja jobba igen (sen när jag väl började så grät jag varje kväll i två veckor men det är en annan historia).

Idag var vi hemma hos mina föräldrar och fikade och jag fick hem en bärkasse med böcker som min mamma rensat ut för att göra plats för hyresgästen som skall ge dem en passiv inkomst på 3000:- i månaden. Hon hade passat på att lämna lite annat gammalt skräp också som hon förmodligen tyckte gav henne mindre dåligt samvete än att slänga men mig desto mer... Idag fick jag även agera aktiemäklare för min mamma, vilket också känns obehagligt. Det slutade att jag berättade för henne vad jag tittar på när jag letar efter bra värden, resten får hon ta reda på själv.
Tänk om det var så enkelt att man kunde få ett bra (rätt) råd om vilka aktier man ska köpa? Då skulle jag leva på det, jag tycker det är superroligt!

Imorgon börjar mitt smalare liv, jag har köpt mathavre för första gången och har grillat kycklingfileer och sparris. Blev mycket positivt övverraskad över mathavren som jag har kokat och stoppat i två matlådor till imorgon och på tisdag. Smalare OCH billigare, hur bra är inte det!?

...att få den där fantastiska kroppen. Eller nåja, min kropp behöver ju inte hålla för några närmare inspektioner, men att ha en kropp där kläderna hänger bra skulle räcka för mig.

Att vara hälsosam är min största motivation. Nu har jag inte massor med övervikt, men en sisådär 6-10 kg skulle jag behöva gå ner för att ta mig runt löpspåret lättare och leka med min dotter utan att kollapsa. Däremot så finns det studier på hur ens kroppshydda uppfattas av andra. Man kan ju vara präktig och säga att man ska förändra hela branshen, men faktum är att överviktiga människor fortfarande ses som latare, med sämre karaktär än andra, normalviktiga personer. Hemskt? Kanske det, men man kan välja på att göra något åt det (övervikten alltså), för det är ju faktiskt mer hälsosamt att vara normalviktig, alternativt att försöka förändra Sveriges hela attityd generellt (kan du förändra det, är det värt det?). Har man riktigt bra självkänsla så skiter man fullständigt i vad andra tycker, vet att man är bra på det man gör och ser till att man får rätt jobb för att man är duktig på det man gör.

Igår gjorde jag lite research för nya potentiella aktier. Jag har tittat på Kappahl samt Micro systemation som agerar på två helt olika branscher, men vi får se vad som händer i framtiden. Jag har fortfarande svårt för företag i bransher jag inte riktigt förstår. Ibland känner jag att jag har potential att bli duktig på aktiehandel, ibland känner jag precis tvärtom, att jag aldrig kommer kunna gå plus eller få en avkastning någonstans inom index. Jag ger det ett år, annars får jag börja investera i "säkra-svensson-aktier". På måndag får vi se, jag börjar jobba men med nordnets nya app kan man numer köpa och sälja aktier mellan tuggorna på en mc feast.

På www.introduce.se hittar man förövrigt massor med bra företagsinformation!

Det är en hårfin gräns, jag vet. Men jag kan liksom inte låta bli. Jag vill jobba som coach i framtiden, jag tycker det är otroligt att se vilken skillnad motiverade människor kan göra, både privat och i jobbet, om de är motiverade och har någon som visar att de tror på en. För många människor är det första gången någon har utmanat dem på ett sätt som visserligen kan vara skrämmande, men ändå känns bekvämt på det där "jag vet att jag KAN göra det här"-sättet.

Alla förtjänar en bra chef, men så ser inte verkligheten ut tyvärr. Långt ifrån alltid. Många chefer är anställda för att de siktat på höga titlar, högre lön och framförallt, för att de har någon översittarsyn på ledarskap. Chefer som måste bevisa sig duktigare än sina anställda och håller tillbaka dem för att inte verka sämre. Märkligt nog verkar de uppskatta sin egen typ, så när det ska nyanställas ser man ännu en person utan ödmjukhet på toppen. Ödmjukhet förväxlas ofta med mesighet, men man kan se människor och fortfarande ställa krav eller tydligt visa när man är besviken eller arg.

Jag är den första att erkänna att jag är sämre på många saker än vad mina kollegor är (och eftersom det inte är självklart för alla: med kollegor menar jag mina anställda) och det berättar jag för dem. Men på andra områden har jag mycket att tillföra vilket jag också gör. Jag ser bara en nackdel med denna typ av chefs-skap: mina anställda blir till slut så duktiga att de försvinner ut i företaget för att axla egna ledarroller. När jag är extra självgod så ser jag mig själv som en konstnär, men istället för vackra tavlor skapar jag duktiga chefer (eller medarbetare, alla vill ju faktiskt inte vara chefer). Lite ringar-på-vattnet-mentalitet om de lär ut sina anställda till människor som tror på sig själva och andra.

Som renodlad coach skulle jag få själva essensen av det jag gör idag, jag skulle nå ut till fler och jag skulle få göra det jag tycker är absolut roligast. Det är svårt att komma dit, och jag tror nog att jag måste sluta vänta på att någon bara ska se min karismatiska ådra och komma fram till mig och säga: "tjena, vill du hjälpa mitt företag med kultur etc.?". Lösningen är att jag har skrivit ett tal som jag skall maila till norden-chefen efter semestern. Tycker han det är bra ska jag be att få framföra det på årsmötet för butikschefer i oktober. Vill han inte ha det kan det bero två saker:

- Det är inte tillräckligt bra
-  De ser mig som en jobbig j-el istället för proaktiv. Det kanske är dags att byta företag till ett ja-företag istället för nej-företag (mer om det i ett annat inlägg)

Får jag framföra det ska jag be någon filma och lägga upp det på youtube eller rent av en egen sida.

Idag har jag beställt "Vägen till ekonomisk frihet-första miljonen på sju år" av Bobo Schäfer. Titeln verkar bra, den utlovar ju att jag ska kunna bli miljonär hela tre år tidigare än jag planerat innan.

Iförrgår ramlade min kapitalförsäkring in på nordnet, så allting jag köper med den portföljen är skattefritt till summan av 1% vid årsskiftet. Jag kommer dock ha kvar min gamla portfölj för långsiktiga satsningar och kapitalförsäkringen för de aktier där jag kommer köpa och sälja ofta.

I de flesta av alla bloggar jag läser sitter man på stora aktieinnehav i företag som H&M etc. Det finns ju inga större farhågor att H&M går i konkurs, men jag inbillar mig att det finns billigare aktier att handla med som ändå är relativt säkra. Alla stora företag har ju varit små en gång, eller hur?

Jag vill berätta en liten historia också om mina föräldrar. De har gett mig ett rikt liv hittills, vi har kunnat resa nästan varje år och vi har haft ett hus, bil och all den trygghet som kommer med att man har en stabil ekonomi. Jag har också haft turen att ha föräldrar som alltid hittat på saker även när pengarna inte räckt till, åka till skogen och titta på grytor, gå på gratismuseum, åka ut i skärgården med matsäck o.s.v. Varken mer eller mindre (min barndom så här i backspegeln har varit fantastisk). För några månader sedan gick mina föräldrar på Charlie Söderbergs seminarium på min rekomendation och plötsligt har de blivit helt tokiga! De hyr numer ut ett rum i sin lägenhet för svindlande 3000:- i månaden (ibland är det bra att bo i sthlm), de hyr ut sitt hus i Thailand och ständigt poppar det upp saker i huvudet som gör att de tjänar mer pengar. Jag tror att de kan spara dryga 8000:- i månaden just nu. Målet? Att gå i pension tidigt och bosätta sig halvårsvis i Thailand. Låter inte alltför dåligt i mina öron.

Min pappa sa till mig häromdagen: "Om jag vetat det jag vet nu efter den här kursen när jag var i din ålder hade det funnits alla möjligheter i världen för oss" Vi får väl se.

Jag har hittat ett nytt jobb som jag ska söka, det är ett företag som jobbar mycket med företagsförsäljning och öppetiderna liknar faktiskt det som vanliga kontor har. Skulle jag få det (och det visar sig att vilkoren är bra) så skulle det innebära att jag för första gången någonsin skulle jobba vanliga kontorstider. Det är är revolutionerande för mig! Inga mer 12-timmars pass schemalagt, och jobbar man det så är det för att det är roligt! Som ni märker har jag en fantastisk förmåga att ta ut segrar i förskott...

Idag ska vi åka och bada med några vänner, billigt och bra! Börsen tittar jag inte på idag, den har ju varit sisådär de senaste dagarna. Försöker tänka positivt (någong gång måste det ju vända) och se möjligheter (nu kan man passa på att köpa billigt) och inte deppa ihop (tänk hur bra vi har det, egentligen) och tänka på annat (såg ett par fantastiska lax-bakelser som jag skulle vilja prova i ett gammalt nummer om allt om mat).

Igår åkte vi inlines, tänk att jag hade ingen aning om att det var en så social sport. Fyra grannar kom fram och kommenterade min åkning, visserligen med varierande miner och kommentarer. De sträckte sig från "GUD, vad ROLIGT det ser ut!" till "Det ser ju helt livsfarligt ut". Det var ungefär så jag kände också, men det var ju andra gången jag åkte. Kanske en ny favorit?

Avslutar med en bild från hemnet: skulle kunna tänka mig den här utsikten när jag blir äldre. Grekland måste ju hämta upp sig någon gång? Ikväll ska jag titta på Mamma Mia!

Följ denna blogg på blog lovin, här

Himla smidigt sätt att följa mina favoritbloggar, nu har jag bara en snabbikon på min explorer-rad :)

Jag läste någonstans att man har 80% högre chans att nå sina drömmar om man har dem nedskrivna eller på annat sätt visualiserade framför sig. Många framgångscoacher pratar om samma sak, hur de drömde om en stor villa för sig och sin familj, kanske en drömbil eller att ha tiden att bara jobba tre dagar i veckan och ändå kunna unna sig en utlandsresa (eller två) varje år. De säger också att det har varit lättare att försaka sådant som tar en bort från målet på vägen (nytt hemmabio, kläder, ett jobb med mer status men mindre ledig tid etc. )

Jag har alltid hatat frågan vad jag vill göra i framtiden eftersom den alltid syftar på ett jobb. Mest för att jag inte riktigt vet.  Idag har vet jag på ett ungefär vad jag skulle vilja jobba med (och det är faktiskt inte så roligt att prata om det), men mina privata mål är desto tydligare. Lösning? När jag får frågan om vad jag vill göra i framtiden så svarar jag enligt min mål-lista:

- jag vill bada i mitt egna spabad på tomten tills mina fötter är som små gula russin och musklerna är gelé
- jag vill ha ett litet hus på min sambos landställe så vi slipper bo i en skokartong varje sommar
- jag vill åka på en långresa till USA med hela min familj, dessutom vill jag bo på en hästranch några veckor och driva boskap i vildmarken
- jag vill äta sushi i Japan. Konstig sushi, vanlig sushi.
- jag vill åka till Mexico och låta vår dotter simma med delfiner, se fantastiska inka-lämningar och äta mexikansk mat
- jag vill ha 10 veckors semester varje år.
- jag vill jobba mycket när jag har inspirationen för det och mindre när jag inte har inspirationen för det
- när jag är 50 vill jag ha ett litet hus i södra Europa dit jag kan åka till på långhelger och njuta av värmen och fantastisk mat.
I prioritetsordning. Hur då? För de ekonomiska målen sparar vi 10% av vår totala nettoinkomst i aktier och fonder som vi inte rör, om tio år med en okej utveckling så bör vi ha en miljon på kontot. Avkastningen får finansiera ett rikare liv. De som rör arbete och liknande så får man hela tiden ta vara på tillfällen som ges, söka nya jobb när inlärningen planar ut, i mitt fall även marknadsföra sig som en god föreläsare och coach när man får chansen (jag är verkligen superinspirerande, jag lovar!)

Vardagsshopping? Klart jag köper saker, jag älskar t.ex. heminredning men det är fasansfullt dyrt så nu har jag skapat en klippbok där jag klipper ur saker som jag vill ha ur tidningar och broschyrer, klistrar in i den och dagen jag får lite pengar över så bläddrar jag i den, väljer ut något jag suktat efter och slår till. En annan fördel är att jag de senaste åren bara fått det jag verkligen vill ha på mina födelsedagar eftersom min sambo upptäckt att han bara kan titta i den när det är dags att köpa present eller julklapp.
Det ska också tilläggas att vi offrat en del saker som inte är med på listan: en stor bil (vår är billig i både inköp och drift), utemiddagar, dyra kläder etc. Men det känns inte som en riktig uppoffring när man vet vad man kan få isället.

Jag älskar att resa och jag kan spendera ändlösa summor pengar på detta intresse. På senare år har vi åkt väldigt mycket till Thailand under vinterhalvåret eftersom vi har möjlighet att bo där gratis. Detta i kombination med att det är otroligt billigt att leva där gör att vi kommer billigare undan än en två-veckorsresa till Mallorca. Att Thailand sedan är ett land som det är väldigt lätt att resa med barn i gör inte saken sämre. I framtiden har vi andra drömmar förstås, bila i USA, åka till Mexico, äta sushi i Japan, åka på vildmarkssafari i Afrika, men fram tills att vår dotter blir något större så fyller Thailand faktiskt alla behov vi kan önska!

Häromdagen satt vi runt matbordet och vår dotter ville skåla med sitt mjölkglas mot våra (inga 17-åriga viner för oss, här duger det med mellanmjölk). "Vad ska vi skåla för då?" frågade jag. "För Thailand!" säger hon med en treårings allvarliga min. "Vad är bäst med Thailand?" frågade jag. Hon tänker efter, men bara en sekund innan hon säger "Min trumma och att titta på film."

Vi har alltså betalt 35000:- varje vinter för att vår dotter skall få se andra delar av världen, prova på annorlunda mat, bada i havet varje dag, äta frukt som inte går att få färskare, träffa exotiska djur på nära håll, lära sig andra kulturer och få komma till värmen under det mörka vinterhalvåret. Det bästa? Att man fick titta på massor med film på flygplanet och en trumma som vi köpte för 10 kronor i ett gatustånd.

Jag skriver om att spara för att kunna leva rikare, men kanske har jag missat den största penga-slukaren av alla? Nästa år får vi ta två veckors semester i januari, kolla på "Fifis stora dag" på repeat och dansa runt en trumma. Billigt och bra.

Det här tycker iallafall jag är bland det bästa med Thailand:

Det kanske låter lite motsägelsefullt, eftersom jag skriver på Internet just nu. Men jag har bestämt mig för att inte titta på facebook, inte läsa andra bloggar eller kolla mina aktier (det här är det absout svåraste) innan fredag nästa vecka, inte heller nyhetssajter eller annat av liknande karaktär. Det ger mig lite ångest och jag kände nyss ett tryck över bröstet. Håller jag på att få en panikattack kanske...

Hur som helst, jag hoppas att jag skall få tid att sträckläsa lite ledarskapsböcker, utveckla en sidoinkomst som jag hoppas skall ge mig ännu mer möjligheter att köpa ännu mer aktier (det lär väl behövas nu om de går åt h-e när de inte har min uppmärksamhet på en hel vecka). Då kanske vägen mot min första miljon blir väldigt mycket kortare...

Jag har en känsla av att jag har varit lite för "too much" för mina släktingar och vänner på sista tiden. Jag tror att det går att få allt, pengar, frihet, hälsa men alla andra verkar tycka att man får välja max ett av de där attributen. Det vill inte jag. Punkt. Jag vill inte behöva välja. Det värsta av allt? Jag tror inte att man behöver det. Det finns gott om entreprenörer som jobbar tjugo timmar i veckan och har en inkomst på 400.000 om året eller mer. Det skulle duga utmärkt för mig. En dagsinkomst på 2000:- skulle ge mig dryga 1000:- i handen.

Galen och naiv? Kanske. Men skam den som ger sig.

Jag har jobbat sedan jag var 13 år. Ett av mina första jobb var som garderobiär på Globen i sthlm. Jag tror de tyckte att jag var duktig, men om någon frågade skulle jag säga att jag var 18. Föga övertygade kan man anta, men som tur är var det dåligt med fackliga representater på Marylin Manson konserterna (eller Backstreet boys f.ö.) Jag tjänade svindlande 50:- i timmen som redan var skattade och klara. Jag trodde faktiskt att jag jobbade svart tills min första deklaration damp ner i brevlådan och det visade sig att jag skulle få tillbaka pengar. Ett annat jobb jag hade som definitivt var svarta pengar var när jag tog dykcert som 13-åring. Jag ville ha en utrustning men det är ju inte direkt billigt, så mina föräldrar sa att det skulle betala hälften på dykvästen om jag sparade ihop resten, dryga 3000:-. Jag insåg ganska snabbt att min veckopeng inte skulle ge någon enorm avkastning på sparkontot utan började dyka efter golfbollar i hålen på golfbanorna på natten. Sedan satt jag hemma på garageuppfarten och tvättade bollar hela sommaren. De finaste sålde jag på blocket, resten sålde jag tillbaka till golfshopen på banan. Det tog mig fem turer att få ihop till västen. Gissa om jag blev stolt!

Nu jobbar jag som butikschef i ett av Sveriges största retailföretag. Jag har den näst största butiken i Sverige och tjänar faktiskt en hygglig slant varje månad jämfört med mina kollegor. Det har gått bra. Riktigt bra. Jag har blivit utnämd till årets butikschef efter två år i kedjan knappt, fått den högsta bonusen som går att få. Det som tagit mig dit är den ändlösa energi man får av att ha ett riktigt roligt jobb. Men precis som allting annat så behöver jag förändring. Jag behöver mer saker att bita i, behöver större utmaningar och jag vill veta allt om andra företag och jag vill utvecklas ännu mer som ledare, coach och inspiratör. Jag vill bli ännu mera proaktiv och jag vill återigen ha huvudet fullt av ideér som driver försäljningen framåt.

Men jag är ung. Knappt 30 år fastän jag varit chef sedan jag var 18. Och ibland känner jag mig som den där 13 åringen på globen: "Säg att du är 18". Fast nuför tiden kanske man ska ljuga och säga att man är 40? I höst hoppas jag att det kommer ut nya tjänster inom ledning och drift. Då ska jag söka mig vidare mot ett nytt arbete som ger mig enorm energi. Varför? För att jag har världens roligaste jobb. Egentligen.

Idag tog sig hela familjen ut till en nationalpark i närheten av där vi bor och tog oss runt en fyra kilometers slinga där. Lämpligt nog finns det en skogssjö halvvägs där vi stannade och åt pannkakor som jag slavat med på morgonen, honungsmelon, rödvinbärssaft till vår dotter som jag gjorde igår och kaffe till oss vuxna. Vi tittade på fåglar och badade i det rostbruna vattnet som var var både ljummet och svalkande. När det är så fint väder så känns det verkligen inte som någon uppoffring att semestra hemmavid, speciellt som vi lägger pengarna på Thailand i vinter istället.

Ikväll har vi ätit middag med några goda vänner och hunnit prata en del börs. De spekulerar bara på marknaden vilket jag inte vågar göra, men det är verkligen intressant att höra om warranter där man kan tjäna på 20 och 30 tusen med några tusenlappar i insats, PÅ EN DAG! Och sedan är ju baksidan att det kan gå lika fort utför också...

Jag har iallafall beställt en kapitalförsäkring där jag har tänkt att jag skall "spela" lite mer, inte med warranter utan med små bolag som verkar ha en spännande affärsidé. Jag försöker hitta min investeringsstil, men trots att det bor en glad hundvalp som älskar äventyr och är godtrogen till max i mig så klarar jag inte av känslostormar med börser från timme till timme. Speciellt inte om jag ska försöka göra karriär samtidigt...

Just nu läser jag "Investera som mästarna". Kan jag bli hälften så rik som Warren Buffet skall jag köpa ett landskap i Sverige och kalla mig själv hertiginna...

 

Jag har en lista med saker jag vill ha eller göra i livet. På den listan är bl.a. en långresa till USA med, en kamin till vårt hus, en resa till Japan och självklart 1 miljon i fonder eller aktier. Med på den listan finns också ett spabad, du vet, ett sånt där som man kan ligga i när vinterstormarna härjar som värst. Jag har flera vänner som har ett och utnyttjar dem i varierande grad, men jag, jag skulle ligga där jämt!

Tyvärr får det vänta i ca. 2 år, vi har sagt att vi inte ska ta några lån förrutom på bostad eller bil i framtiden. Men drömma går ju!

Detta från poolkungen.se

Det har varit skakigt på börsen sedan jag började spara undan 10% av min inkomst samt 5% av min sambos för att vi skall ha en god ekonomisk avkastning på sikt. Samtidigt går räntorna upp, och kollar man på historiska räntor kan man gissa att det kan gå upp ganska mycket till. Experterna säger sitt, att man skall ha lån på bostäder om man har disciplinen att investera pengarna på börsen istället. Men med skyhöga räntor är det kanske värt att överväga att lägga pengarna på amortering istället. Då vet man ju faktiskt exakt vad man får...

I övrigt går mina aktier stadigt uppåt och det är roligt att logga in på nordnet varje dag. Jag håller på och kollar på bra aktier, men just nu vill jag köpa långsiktigt. Jag planerar att daytrada med 15% av kapitalet i framtiden, men än är summorna för små för att det ska vara värt pengarna i courtage.