Alla framgångsrika talare
Han står där, gestikulerande, med en glöd i blicken som kan sätta en hel stad i brand. Eller åtminstone hela salen. Vi är där för honom, denna drivande människa som likt kung midas rör vid saker och de förvandlas till guld. Det är så enkelt för honom, och vi tindrar över det korta ögonblick han lägger sin varma blick på oss för vi känner oss plötsligt lika vinnande som honom i livets lotteri. Jag skriver han, för jag har aldrig mött en kvinna som har berört mig på samma sätt som alla manliga coacher/föreläsare gjort. Det stör mig väldigt mycket, inte bara ur ett rent genusperspektiv utan för att jag vill vara en av de där männen (fast jag skippar gärna könsbytet).
Det är klart att de måste få det att låta enkelt, det är inte så inspirerande att lyssna på någon som berättar att de grät i bilen varje morgon i ett år på väg till jobbet. Jag hoppas att de har gjort det iallafall, för annars finns det verkligen inget hopp för mig att stå där och vara överpositiv, inspirerande och glödande, men på samma sätt krävande och utmanande i en enda stor soppa.
Jag tror jag skulle kunna bli en bra talare, men till och med google motarbetar mig. Vi som brukar förstå varandra ständigt och jämt (faktum är att google förstår mig bättre när jag skriver "säg något som får mig att skratta" än vad min sambo gör. MYCKET bättre till och med). När jag skriver "Hur blir jag en coach/föreläsare" får jag upp massa skumma kurser som man får betala multum för. Inga högskolepoäng där, inte ens en utbildning som är rekomenderad av någon förutom de som skapat kursen såklart. De stjäl, de där föreläsarna, och det gör mig inget, för man är inte bara där för innehållet. Faktum är att jag kan lyssna på samma människa om och om igen, bara för att få den där euforiska känslan när jag går ut ur salen (och på samma sätt som en bra bok får jag också känslan av saknad varje gång). Jag tänker att jag också kan stjäla inspiration från alla böcker, alla ledarskapskurser, alla ekonomiseminarier och sedan krydda med lite lustiga händelser från min familj, sedan kombinera det hela med lite retorik och kroppsspråk och så PANG. Så är jag där.
Problemet är att ingen verkar nappa på mig som föreläsare, kanske har de precis som jag bara träffat bra män. Eller folk med utbildning. Eller med erfarenhet. Men jag tror mest att det beror på att jag är kvinna. Jo, det verkar rimligt.
