enmiljonrikare

Bild från washtec

Jobbar man med att sälja varor till konsumenter rullar ordet marginalvaror på läpparna lika lent som en knäckig creme brulé på tungan. Marginalvaror är en säljares våta dröm, företagets guld och... ja. Jag kan fortsätta i all oändlighet. Jag ÄLSKAR marginalvaror. Men jag hatar när jag själv utsätts för dem eftersom de alltid är rena rånet jämfört med sina släktingar med låg nettoförtjänst. Biltvättar t.ex. Speciellt den på statoil som kostar 169:- (för du vill väl inte vara utan underredstvätten?) och det enda man får är en livrädd liten 3,5-åring i baksätet. Om kostnaden ligger på 3 kronor är jag inte förvånad. Det är bra avkastning, iallafall om apparaturen är avbetald. Gör-det-själv-tvättar är mitt vanliga val, men varför äger inte jag en?

Att äga mark i skärgården är en annan stor inkomstbringare om man väljer att asfaltera hela marken och göra parkering för alla de stockholmare som äger hus i skärgården och måste parkera sina fina bilar någonstans. 3500:- per år kostar en ospecificerad plats. Jag misstänker att man skulle kunna ta minst en tusenlapp till innan det börjar kännas.

Har jobbat idag, en del marginalvaror där med. Inga marginalvaror på börsen dock. Har nästan börjat vänja mig vid att se röda siffror på min aktiedepå. Läste att Fischer gick back sina första sju år som investerare, och det gick ju bra till slut iallafall. Jag försöker inte tänka på avkastningen längre utan på att jag köper en väldigt liten del i ett företag jag tror mycket på istället. På tal om det läste jag en intressant artikel om fröken Stenbäck i di idag.